Kulturäventyr i huvudstan
Oberoende av varandra såg jag och Linnea varsitt reportage på morgontv. Jag såg ett om utställningen Lust & Last, och Linnea ett om Albert Watson. Nästa gång vi möttes sa båda i munnen på varandra "Vi måste till Stockholm, jag har en utställning vi måste se!" Någon dag senare var allt bokat.
Först besökt vi Nationalmuseet och den kritiserade och uppmärksammade utställningen Lust & Last, eller Skam & Skuld som Linnea senare döpte om den till. 
Tanken bakom utställningen borde vara god, men jag har nog aldrig sett en mer splittrad utställning. Naken hud har jag inget emot, tvärtom, men när man liksom inte fattar varför och vad som är själva poängen med att de visar ännu mer naket eller en kvinna som onanerar i skogen så faller tanken. Jag kände mig ganska liten och jag skämdes å alla mäns vägnar. Utställningens byggde på ett väldigt homogent maskulint perspektiv. Det var en strid ström av folk dit men ta mitt råd och gå inte dit. 
Som tur är har Nationalmuseet mycket annan konst, tack och lov för den franska avdelningen och designavdelningen. Där hittade vi konst som gjorde oss glada.
Sedan mötte jag och Linnea upp Vivecka för att gå till Fotografiska museet. Ååh jag tror jag älskar det museet. Har inte många bilder därifrån eftersom museet distraherar mig från att i besvikelse börja fotografera. Nu hade de utställningar om/av Albert Watson, Sarah Moon, samt en om folkmorden och de fasansfulla konsekvenserna av det i Rwanda (Intended Consequences). När jag gick ut från Fotografiska ville jag spy. Spy och jubla. 
Efter Fotografiska mötte vi upp vår generösa värd Matilda. Tanken var att vi skulle ut och äta och sedan gå till magic bar som jag hade fått rekommenderat och sedan slänga i oss massa godis. Inget av det gick speciellt bra eftersom vi mådde dåligt av Rwanda. Skulle kunna gnälla på Rwanda men seriöst fruktansvärda människor, öden, makt, rädsla, jag kollar gärna på film i sängen. 
