Londonsöndag
Söndagar innebär ofta i kristna sammanhang att man går på gudstjänst. Så gjorde vi. Vi gick till Christ Church som är en typisk frikyrka, som en blandning av Missionskyrkan, Pingstkyrkan och EFK. Vi möttes av ett stort akvarium och en gudstjänstlokal som påminde om en teater. Pastorn pratade om hur man ber. Han ansåg att hur Gud svarar på dina böner beror på vad du utgår ifrån när du ber. Du ber fel om du inte ber från ditt hjärta. Eller var det hjärnan? Mycket komplicerande blir detta om man tänker för mycket. Äh, be, bara be!
I kyrkan skulle vi ha ett seminarium med denna trio, lett av framförallt en Johan. Han pratade på engelska, fast han var svensk, om leadership. Han menade att alla som älskade Jesus kunde bli ledare i kyrkan. Jag håller inte med honom. Även de som inte älskar Jesus kan bli ledare i en kyrka. Han menade vidare att de ting som du är rädd för och de ting som gör dig arg, förbannad och upprörd är där du bör engagera dig. Han tex ogillar att prata inför smågrupper och därför gör han det antagligen för att han har kloka saker att säga. Han var lite rolig för han var så arg på så mycket i kyrkans värld. Som jag.
Utanför pågick London Marathon. Något distraherande. Jag och Linnea satt och längtade efter en joggingrunda, men det hanns inte med någon mer än fredagens morgonrunda i Hyde Park. Här kommer världens bästa bild:
<3
Hit, hit och hit? Vart? En huvudgata, en "sexy street" bakom Beyond Retro, och en mysig park där jag fick ett regissörryck och då kan ingen protestera. En sak som är säker är att vi bjöd folket där på många skratt.
Och det var allt från London!
Fast det var inte riktigt sant. Sen var det kväll och natt och hela tjugotremannagänget åt middag på en urdyr indisk restaurang. Nu är det slut! Fast nä det var inte heller sant. Det är bara kamerabatterier som tar slut. London tar aldrig slut.
Kommentarer
Trackback
