primusinterpares

Jag älskar att fylla år!! Är riktigt härligt förtjust i det. Känslan av att det är min dag idag är så go. Har heller inte drabbats av någon "åh nej jag bli äldre och snart är jag gammal och trillar av pinnen och ingen vill ha mig"-ångest. Ännu? Det fanns ett tag, typ gymnasieåldern då det bara var så tråååkigt att fylla år (vilket oftast bottnade sig i att man inte fick rätt presenter, och så var man tvungen att vara trevlig mot massa släkt och folk), men nu alltså!! Jag skulle kunna fylla år varje dag! (eller inte).
Jag älskar mitt nya varma täcke vilket gjorde att jag för första gången på en lång, lång tid vaknade upp skönt varm. Jag älskar min nya takhallslampa med sitt starka varma ljus vilket gör att jag mår så psykiskt mycket bättre. Jag älskar mina nya stövlar, de är snygga och dyra.. Däremot älskar jag inte mammas "skaskojatilldet/honkanjugilladeteftersomdenäruddaochinteallshennesstil" -present i form av en prinsessblekrosa med silvertrådar i bästa åldriga lyxstil med silverkulor -toalettväska. Tillåt mig använda ordet tjejig i sin sämsta klang. Jag jobbar på att tycka det är roligt nånstans. Skrattar dock lite åt bilden i huvudet på henne när hon köper den, hon måste ha tyckt att hon var så rolig! Aaaaah glad är jag idag trots tentaplugg inför morgondagen och b-uppsatsen tills fredag. Glad är jag för alla som grattat mig och vart så härliga!! Tack! 

Förresten, är det bara jag som är rädd varje natt innan man fyller år och tänker "alla kommer glömma bort att det är min födelsedag imorn. Ingen kommer uppmärksamma detta"? Tänk vad motbevisad man ändå blir varje år!