primusinterpares

Har börjat min praktik i en etta. Barnen är för små! De stoppar gafflar och klistrar i håret. De är osjälvständiga och behöver övertydlighet. De kan ju inte ens läsa. Visst finns det härliga saker med barn i denna ålder. De lyssnar, tycker skola är kul, älskar arbetsscheman, och har nära till sina känslor. Men nej tack, de är inte min grej. Synd att man inte kan läsa till 4-9-lärare lägre.. Synd att jag ska ha praktik i fem veckor i fel årskurs. Men populär blir man.
Idag har de fått lära sig skriva 5 på rätt sätt 104+x  gånger, helt absurdt. Jag har svårt för att gå runt och rätta dem, säga "Det där får du göra om. Denna gång börjar du med strecket snett, låter magen gå ut ända till kanten, slå i botten och upp lite. Sätt sen på kepsen rakt.". Syntetiskt är vad det är. Min handledare försöker få mig att inse vikten av denna sorts undervisning. Jag tycker det känns fjantigt.
Har fö funnit hennes alkilleshäl, känns fint det och jag kommer därför bli godkänd på praktiken (oj att utmana ödet är aldrig bra). Hon är kristen - jag med, vi har folk gemensamt, tex otippade casservik, och örebro. Mycket märkligt vad världen är liten.

Det är vinter nu och jag vet det för att vintertid innebär tiden då jag fryser konstant. Ända in i märgen. Brukar vara så här från november till maj. Skållheta duschar, onaturligt mycket te, halsduk och vantar inomhus är min melodi. Om jag fick välja mellan att dö varm eller kall skulle jag lätt välja en varm död. 
  
Jag är tröttast. Därför kan det verka som om jag är osocial, kinkig och otrevlig nu. Jag går upp tidigt och hinner inte ha ett liv jämte skolan (fast försöka går ju). Ska det vara så? Men om du har tid för liv kan du gå på fjällgospels konsert på lördag kl.19 i fjällis.    
 
Nu ska jag förbereda en bildektion om Isa Lisa Igelkott. Låter det inte extremt inspirerande?