primusinterpares

Ständigt detta facebook. Där kan man få veta saker som man tycker att man borde få veta på ett annat sätt. Typ att vänner eventuellt kan ha förlovat sig. Medans man väntar på att vännen ifråga ska ge ett livstecken tillbaka skämtar man lite med en annan vän. Ständigt detta msn. Visningsbilden visar två händer med förlovningsringar. Denna timme var mycket märklig. Sen blev man glad och chockad i ett slags rus.
Sen fortsatte veckan i svenssonanda. Var på syjunta och broderade och slöjdade, skrev av ett pepparkakschockladmos och ett bröd-recept ur en lantlivstidning, samt beundrade de fem kakelugnarna/öppna spisarna som familjen Gard har i sin gårdslänga.. 
Lekte sedan även parkväll, ja förutom att ett par var minus, dvs mitt par. Fattar inte att jag fortfarande tänker på det som en parkväll. Borde kallas en kväll i goda vänners lag.
Jag frågade maja, mamma, maja, ida, lisa, kajsa, helén om jag var gammal. Min syster Maja har en tendens att ge de rätta svaren när det gäller det. Mamma svarar nej tvärsnabbt utan minsta tvekan. Maja säger att vi ska vara som systrarna i stolthet och fördom. Ida säger att jag vill ändå inte vara en del av det ännu. Lisa ger dejtförslag. Kajsa ger mig klyschorna som jag ber om. Helén och jag är fjantiga. 

Jag fick ett konkret tips av elin ikväll. Jag borde bjuda in hetingar till att bli scoutledare, som första raggningsrepliken, sen kommer massa bra tillfällen till ett move (haha kan inte förklaras om man inte vet mina hm tendenser) under hajk, läger etc! Eller så kunde jag byta till imanuelkyrkans kår, där finns två bra kap. Sluta som scoutledare kan annars vara ett alternativ, för då kommer jag vara förlovad efter 11 måndader, likt en av de förlovade.. Här borde jag ha en liten smiley så alla fattar att detta är sagt med ironisk självdistans. Faktum är dock att jag lever i ett sådant sammanhang nu, med mycket förlovningar, par, kärlek, tankar på framtiden. Hela världen går i svenssonriktningen. Om du inte gillar det så får du försöka ändå eller finna ett nytt sammanhang.   

Igår hade min kör konsert i fjällis och om vi bortser från min molande trötthetshuvudvärk och andra dåliga förutsättningar var det... helt underbart. Vi var kanske 40 personer i kören, massa mickar, och kyrkan var fullsatt. När jag kollade ut såg jag flera personer som jag kände trots att jag trodde att jag skulle vara helt själv där. Längst fram satt sånna där typiska frikyrkomänniskor i stora linnen och stora glasögon och diggade loss. Det var kul. Det var en stor, befriande, glädje i kören. Något av en premiärkänsla. 

Imorn är det dax för min andra praktikvecka och det något sämre är att jag redan räknar ner till slutet. Så kul är det inte med praktik, faktiskt. (Oh no! She sad it. O yes I did). Men jag måste fortsätta inbilla mig det positiva i minst två veckor till, sen kan jag börja räkna ner på riktigt. Om jag vill det då. Då kanske det har blivit helt fantastiskt.