primusinterpares

Jag vet inte vad jag ska göra med denna förbenade känsla av frustration. Jag blir ofta frustrerad och jag undrar vad det tyder på. Allmän utmattning kanske? Ska påbörja min fjärde praktikvecka men är inget utvilad. Det beror inte på att jag vart ute och ränt på nattens gator, för det har jag inte orkat. Det är sådär så man bara vill springa och skrika och gömma sig långt bort i en god väns närhet och lyssnande och tröstande omsorg. Dricka lite vin och få flumma ur. Skratta långa natten åt meningslösa ting. Tar detta aldrig slut?? Är vila ett ord och tillstånd som aldrig mer ska drabba mig? Är frustration ett tillstånd som är mig evigt dömt? Frustration på första advent. Jag gick till kyrkan idag med förhoppningar om ett glädjerus. Advent betyder ju ankomst. Nu ringer jag mamma.