Som en smörgåssten
Vi har väl alla lärt oss nån gång hur totalt värdelöst det är att försöka återberätta något som är roligt. Vi hade tårtbakning med varor-auktion på souterna. Mina scouter ville ropa in varorna till högsta pris på en gång. Dum strategi. Mina scouter ropade in chockladsåsen, denna chockladsås blev huvudperson i vårt tårtdrama. Haha! tårtan bestod i övrigt av marängbottnar, grädde, banan, daim. Ingridienser som faktiskt får en att hoppas på ett bra resultat. Men som sagt...chockladsås! Ingen del av tårtan kom undan den, så heeela tårtan var alldeles grå/brun, förutom toppningen som var en grönslajmig jaguar-signatur.. När jag sedan gick runt för att jämföra tårtan med andras så.. kontenta; man ska aldrig jämföra sig med andra! När sen mina scouter kom ut och såg de andras skämdes de ögonen ur sig, haha! Men, klyschigt men sant, domare josef konstaterade -ärligt- att vår tårta var godast (och fulast) och därmed är det väl insidan som räknas.
Fasligt vad roligt jag har på scouterna ibland, trots att jag hostade upp lungorna idag, men det berodde ju bara på att jag skrattade för mycket. Så jag får skylla mig själv. Och jag inser vilket ta&ge allt är. Ibland undrar jag om det bara är jag bland ledarna som tycker scouterna eller ledargänget är roligt. Men det orkar jag inte bry mig om idag,
Så jag börjar tillfriskna idag. Jag kan ju tala. Och jag känner att jag skriver för mycket här och nu. Men mina fingrar vill skriva och jag tänker inte hindra dem.
Jag och mina syskon besökte Röhska och stadsmuséumet i gbg. Jag har fruktansvärda minnesbilder på hjärnan och de vägrar släppa taget. Jag mår fysiskt illa av att ha sett det. Förintelsen och hemlöshet var teman. Och jag borde kanske beröras mer av hemlösheten för den beskriver sverige idag, men det enda jag ser för min inre blick är smala skelett vars ben slår samman och hur kropparna slängs ut ur lastbilarna som ett plockepinnspel. Må det aldrig hända igen tänker man men det händer ändå. All den glädje som jag kände över tårtbakandet känns så överflödig, när jag tänker på kropparna, det var ju inte det som var tanken.
