primusinterpares

Jag har suttit med halva min studiegrupp idag, detta eftersom resten var borta (en var i skåne -vi pluggar hallååå, en "sjuk" -om jag hade en förkylning, vilket jag fortfarade har kvar i kroppen, skulle jag gå ändå, och en på vårdcentralen -gå en annan tid än mitt på dagen tack). Det "börjar" sprida sig en viss irritation där (ja läs ovan), jag skulle lätt kunna räkna upp irritationsdrag hos samtliga. Därför vill man inte tänka på vad som kan sägas om mig när jag inte är där. För det finns lätt saker att irritera sig på hos mig, jag borde t.ex börja komma mer i tid. Men folk blir förlåtna olika lätt beroende på hur mycket de bidrar till gruppen, så är det ju, det är ett logiskt faktum. Det var i och för sig skönt att vi bara var tre men vi kan ju knappast slänga ut de andra ur gruppen, dock bananglidandet är slut och därmed basta..!
En lustig sak är att trots att jag insisterar och nästan rycker mig i håret för att få gruppen att inse att jag inte är lika påläst som de verkar tror, jag har stressångest över hur lite jag har läst -vägrar de tro mig! Fattar inte hur jag (miss)lyckats med det. Galet! Däremot hänger jag med ganska väl på föreläsningarna, och jag antar att det är det som är min livlina. Just nu sitter jag och försöker läsa och förstå ett abstract av Mia H om barn och icke verbal kommunikation, eftersom vi håller på med ett arbete om barns emotionella utveckling. Smått kämpigt att få en kontenta, måste koncentrera mig mer.