primusinterpares

Tänk vilka fantastiska kommunikationsmöjligheter som datorn erbjuder. Och den möjligheten är inte landsbunden utan jag kan kommunicera med hela världen om jag vill -inte illa pinkat! Men ibland blir jag så trött på all denna teknik, och speciellt idag kan datorerna gå å dö. Vi (vi innebär ofta studiegruppen) hade suttit hela dagen med vårt grupparbete om den emotionella utvecklingen, ord jag vill spy på (fast jag kan inte spy), och vi var nästan äntligen färdiga med allt, när datorn bestämmer sig för att inte spara arbetet korrekt utan på en ickeexisterande E:fil-sak och stora delar av arbetet försvinner. Där sitter vi snopna, helt tomma på luft och kraft, och många hade inte ätit sen tidigt imorse. Då var många redo att mörda hela datauslingen. Men, efter de första frustrerande ordklagandet -där svordomarna haglade tätt hos de flesta-, och en "dataexpertis hjälp", så tycker jag att man kan bara ta tag i eländet och köra på och bli klar, dvs vända all vredesenergi till någon banneannemannekänsla. Jag kom hem vid fem efter att alla andra, utom beyan, droppat av, eftersom alla "har bussar och annat att passa"... Jaja. Vad mig beträffar kunde de fått gå långt tidigare så hade jag blivit klar långt tidigare (är det hemskt att tro att man kan göra saker bättre själv? hm), samt så hade jag sluppit all denna negativa energi. Jag börjar bli allergisk mot negativ energi. Eller snarare jag vill inte umgås med sån längre och jag kan välja att låta bli det för jag missar ingenting ändå. Fast det är skillnad på negativ gnööblöödöönegativism klagan och jag-måste-bara-få-det-ur-systemet-klagan-men-jag-är-inte-en-levande-klagomur-för-det-utan-ganska-positiv klagan, den senare är ju bara "trevlig". 
Sen kan jag återigen konstatera att studier på högre ort innebär att man inte har något socialt liv. Eller så är det det som man har konstant? Men man får lägga prioriteringarna på några få saker. Dvs skola, scouter, vila och helst nån vän däribland. Tyvärr är mina bejbs drabbade av min oprioritering och det är en galen prioritering.. Som ikväll, jag vet att jag ska plugga men jag behöver lika mycket vila huvudet. Och imorn har jag min nästan olagliga dag med föreläsningar från halv nio till halv fem, och en scouthajkutvärdering(och de som inte vet hur det gick med den...ha!)/ledarträff/knytkalas-sak, som jag måste gå på eftersom jag har lite åsikter att dela med mig av. Hahaa det finns många roliga scouter och scoutledare. Förstår du -Henke?!