Hajk
Så var hajken över och vardagen kallar. Har fått "vila huvudet" eftersom man ändå inte kan göra något där ute. Det är väl därför som det är skönt att vara borta, avskiljd från allt som vi kallar vardag. Helt befriad. Bara scoutliv, ni vet hur det är; ren luft, skog ute i ingenmansland, kyla, blöt snö och lervälling, spårningar(två!), rädsla, trötthet, skratt, ickeexisterande toa, haltande organisation, känsloutbrott, pikar, hängande, eld och rök, djuriska matinsikter, lägerbål, halvtaskig sång, improvisation, funky chicken, bäckmörker, sovljud, social trötthet, kortspel, eldiga diskussioner och personligheter. Sen ett perfekt avslut när vi travade in i fjällstugan klockan tio imorse, trötta, svettiga och rökluktande, och scouternas "det kommer bli så pinsamt" ersattes av ett stolt småfnittrade istället. Scouting har sin charm. Scoutliv är att vara i nuet. Insåg jag nu=).
hm. och bristerna blir uppenbarare. orka jobba på dem.
