primusinterpares

Jag har vart ute på fältdagar igår och idag, då jag och Beyan har gjort observationer och intervjuer. Igår var vi på hennes dagis(där jag var i 2 dagar..), roliga, intensiva barn minsann. Idag var jag i min vfu-klass men fy vad en kan vara blödig.. Det är skönt att känna sig välkommen, se hur glada de blir -deras leenden, och att det innebär något positivt, att jag står där inne i klassrummet och väntar på dem. "Nej, jag kan inte börja jobba här", "jag måste ha min utbildning", "jag har saknat er med". Jag pallar helt enkelt inte att ha praktik. Jag tycker om barnen för mycket.