En hand i himlen

Imorse när jag vaknade var jag moster! Till lilla sötnosen olvar, majas dotter som hon hade fått med sin journalistkille. Jag var olvars favoritmoster. Olvar var fin. Majas kommentar om nattens dröm "Olvar är inte ens ett riktigt namn!", som om det hade hjälpt. Men jag har insett att det vore en himla smidig lösning om något syskon skaffade ungar, eftersom jag inte är i närheten av det. Som om de vore närmre.   
Men glad var jag ändå. Glad tills jag läste ett irriterande mail (att folk aldrig lär sig!), och sedan fick jag översvämning i badrummet. Jag behöver något som gör att det låter swisch i rören. Tills swischet så får jag ta minikorta duschar. Med ministråle. Inte min grej. 
Och så till de senaste 9 månadernas stora nyhet: Linnea har återskaffat sitt körkort! Det var bara att sätta sig på bussen, hoppa av bussen, gå in i byggnad, gå uppför trappan, ringa på ringklockan tre gånger, prata, snurra på pallen, le, prata. Klart! 

Jag ser framemot och längtar efter veckans och helgens Glädje! Så länge henke låter bli att kraftigt dränka sina sorger och ida ragga upp någon främling så att jag blir barnvakt, kommer jag fullkomligt studsa av glädje. Haha! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0