primusinterpares

Uuuh. När  jag gick in på ica idag så stank det såndär söt barndoms hostmedicin. Allvarligt så var det fruktansvärt, jag fick nästan spyreflexerna att fungera vilket är stort för en person som inte kan spy. Jag övervägde att gå till willys istället. (Doftfenomenet måste jag fråga en vän som jobbar där om!). Jag hatar hostmedicin och särskilt sådan som är "draperad" i något sött och sliskigt. Det är likadant när man skulle gå till tandläkarna och flourlacka. Jag hatade banansmaken! Det är faktiskt likadant med mina "du är kvinna och behöver därför extra järn"-tabletter. Varför göra något äckligt äckligare? Nä tacka vet jag genuin flour eller en vanlig alvedon. De smakar som de ska utan att dölja smaken i en käck färg, en käck doft eller en käck och förfärlig smak. Uuuh. Likör och Baileys. O'boy. 
Iaf fick den där avskyvärda doften på ica mig att bli nostalgisk, och eftersom mina plugga på fik-planer blev inställda så har jag riktigt kunna förkovra mig i nostalgin. Läsa saker som man hade glömt eller förträngt. Se saker, foton och inte minst Mullsjö smu:s hemsida.

        
Back to my life.

Jag gick in och kollade scoutlägret Händer-albumet. Inser hur otroligt kluven jag känner mig till allt som har med Mullsjö att göra. Då trodde man att det var en helt normal tonårstid. Lycklig och mest olycklig kärlek, folk och vänner som mådde dåligt, massa kompisgäng (vilka ska jag umgås med denna helg? vela med dåligt samvete), och tryggheten av att befinna sig ofta och mycket inom kyrkans väggar. De väggarna är väl de som jag mest känner att jag skulle vilja slå ner idag. Att jag på något vis hade kunnat åka tillbaka till den tiden och slå på väggarna hårt, och skaka om mig. Det absurda är att jag ärligt talat inte tyckte att jag var insnöad. Jag var ju estet, gick på kulturella evangemang, hade homosexuella vänner, avvikande åsikter, ifrågasatte bibeln och kristendomen, och hade "annorlunda" drömmar. Insnöad,  jag? Icke!
 

Det ännu mer absurda var att när jag började på bibelskola tyckte jag att livet på folkhögskola var en insnöad bubbla, och att friheten var att komma därifrån -gärna hem till mullsjö. Det är nu jag kommer in på avgörande relationer som jag har mött i livet. Jag mötte en Ida där. Jag tror inte att jag fattade vad hon betydde för min frigörelse från de kristna banden. Det är okej att inte tycka, eller tycka som andra -i praktiken. Det är okej att ifrågasätta det mesta som går. Det är okej att ta plats. Per däremot är (o)lyckligt vetande, tror jag, om vad han betydde för att få mig vilja göra en robandsknop av mig och tro.
Så okej slutet gott allting gott. Men precis som en tös, som jag en gång i tiden hade den djupaste respekt för, sa så är det är något med mullsjö som inte får mig att må bra. Än idag. Trots min 96åriga farmor där, ryfors, skuggan, och sjöar. 
Jag undrar hur jag kommer att titta tillbaka på min jönköpingstid. Och jag undrar vad jag gör då. För livet är spännande! Men nu har jag tänkt och bearbetat tillräckligt för denna gång, fast övertygad om att jag måste ändra syn och pespektiv på min tonårstid. Men NU måste jag göra något vettigt för nostalgi är inte vad jag behöver nu. (En liten röst inom mig säger att jag faktiskt har gjort vettiga saker idag, typ städat och pluggat, och inte minst handlat). Nu ska jag läsa antingen svindlande höjder, den oemotståndliga revolutioner eller i taket lyser stjärnorna.
Måste bara kort nämna att Elton John ämnar att förstöra alla Jane Austens romaner, tex stolthet och fördom ska han göra till en rymdfilm där aliens kommer och istället för bröllop i slutet blir det masslakt. Det är K a t a s t r o f mina damer och herrar! Och Elton John av alla!