Alla dessa mina

Igår kunde vart en otroligt romantisk kväll. Först var jag ute på piren och åt mat, och jag var somrigt härlig med blommig reaklänning, uppsatt hår och soliga kinder. Efter det bosatte vi oss på en balkong med liggunderlag, kuddar, filtar, jordgubbar och Marie Antoinette. Det blev en liten brudkojja och därför blev det inte speciellt romantiskt heller. Men kunde vart! 

Så mitt i den tropiska jönköpingshettan påbörjade jag ett litet filmaraton igår. Idag har jag fortsatt det med Once(oh!) och flickvänner från förr(mhm!). Har kvar höst i paris och syster Boylyn. Jag har fantastiskt överreligiöst bra filmsmak.

Alla dessa filmer för att koppla ner tankeverksamheten.

Mina tankar rör sig konstant om 2 saker. 1) London och semester och (o)spännande ting. 2) Framtiden och friheten som kommer med den. Ju mer man tänker på något desto mer saknar man det. Om 6 månader har jag tagit en riktig examen. Då behöver jag aldrig mer sitta i en skolbänk. Jag får fjärilar i magen av den tanken. Då är det tid att fortsätta med en ny del av livet och det känns som en väldigt avgörande tid i mitt liv. Det känns som att livet kan gå till förorten lika väl som till huvudstaden. Jag blir nervös. Terapeuten i mig säger att dessa känslor kan vänta tills jag väl är där, men antagligen rusar dessa tankar igenom min kropps system redan nu för att jag ska börja förbereda mig mentalt för nya förändringar och för att jag ska börja kunna ta ansvar för min plats i världen. Var sjutton den platsen är. Spåkvinna var är du? Eldskrift och helig ande, var är du? Ge mig tecken.
Ibland tänker jag på alla vänner som jag kommer lämna.
Ibland tänker jag på min kyrka.
Ibland tänker jag på staden.

Jag önskar få komma till en inspirerande plats i livet. Citatet som gått runt i min hjärna ett tag är "våra begränsningar finns bara i vårat sinne"/"det är bara vårat sinne som sätter våra begränsningar", otroligt klyschigt men helrätt för mig. Sen vill jag ta konsekvenserna av mina drömmar. Om jag tappar bort mina drömmar så måste jag hitta dem.

Nu finns folk nere på vätterstranden. Jag ska gå ner och leta rätt på mina vänner och äta tunnbörd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0