primusinterpares

När döden knackar på är man aldrig beredd. Jag är snart 25 år och har aldrig vart på en begravning. Inte för att folk inte har dött, utan för att jag har vart för liten när viktiga har dött. Det kallade pappa för tur. Det beror väl på hur man ser det. Augusti har vart jobbig och fortsätter att vara det. Världen har blivvit en järnkrutkvinna fattigare. Vad ska hålla ihop släkten nu? Men ändå, jag vet några som har fest i himlen. Det är tröst och det är frid och stor glädje.