Plural i diagnos

Jag har alltid trott att jag har en häftig idiolekt eller dialekt.. Men jag hör tydligen bara till den nya generationen. Den nya generationen som har allt svårare att skilja på och kunna säga U och Ö. Tummar och tömmar låter likadant när jag säger det, mössa blir mussa. Detta har folk haft roligt åt och jag med eftersom jag annars inte har någon grov dialekt att glädjas över, tyvärr. Kanske är det bra att äntligen få en diagnos över min bristande talförmåga när det gäller ö/u/ü. Igår fick jag även en annan diagnos, denna gång av ida (som iofs inte är leg.dr inom ämnet vad jag vet), och den stavas fonetiskt h-å-n-g-e-l-b-r-i-s-t. Det skulle förklara en del haha!  

Saker jag skulle gjort idag; vattengympat, inte äta någon sötsak. 
Saker jag gjorde istället; tvättade och ringde min nya vfu-klass handledare som låter som en gnällig stockholmstant, åt en dumle och en kaffelattekaka. 
Saker jag ältar, förlåt, fantiserar om (tvunget efter all denna läs&skrivnings-inlärninginpräntning); min födelsedag. Inte ens en månad kvar och jag räknar ner av någon anledning. Nattens dröm med någras bebis i en stor hunds käftar. Jag vill sola.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0