Även en lördag sätter spår, du
Träffade ida, stina, lisa och pernilla igår. Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag tror att jag tycker; om vi skulle umgås mera kontinuteligt(?) så skulle det funka. Om vi skulle ha ett vardagsliv tillsammans. Men det har vi inte. Men vi skulle kunna ha.
När man träffar så "gamla" vänner så är det lätt att man faller in i gamla roller, men igår så fick jag en känsla av att ingen ville gå i de gamla rollerna. Det är ju bra. Och pernilla var ju där, så då fick vi sköta oss hehe. Hur länge höll detta tro?
Vi smög runt på konsum, lagade mat och såg på en mycket konstig film (Natacha blir oskyldigt anklagad för mord efter att en kille hoppat in i hennes bil och tvingat henne köra på en polis.fotboja.livet.besatta män.jagande efter hennes frihet).
Jag och ida börjar alltid diskutera. Förr eller senare.
Inte lugnt och sansat, åhnej, utan blir oftast hm... ganska hetsigt. Vi kan vara genuint överens om något, och då kan inget stoppa oss i hela världen. Men sen så är det något som vi inte alls tycker lika om och diskussionen är igång. Tillslut sitter de andra och bara iaktar oss och säger "ni säger samma sak fast på olika vis". "Kanske det, men jag har mer rätt".
From? vad betyder det?
...Vi kanske är gjorda av samma skrot och korn. Nån energi? Det kan vara svårt att få en syl i vädret.
Dessutom var jag sur, trött och besviken igår, så jag orkade inte "käfta" emot... då hade jag ändå pucklat på både pappa och gustav innan jag åkte, vart allmänt sur mot pernilla, kört bil typ 20 km för snabbt med musiken vinande runt öronen, samt haft mental träning, allt för att vara på solstrålehumör, lugn och fin.
Jag brukar inte förknippa tjejer med uttrycket toffel (snarare med andra mindre toffliga ord), men var tog emelie vägen. Det är läskigt men jag tänker inte lägga ut mina tankar om det här.
Jag tycker om Ida väldigt mycket. Som sagt, vi kan vara oövervinnerliga och det är deffinitivt inte tråkigt att vara vän med henne.
Hur sjutton gör jag idag? någon som vill göra en "lisa"? varför blir jag så förvånad över bristen på privatliv hemma? suck. skönt att jag drar snart.
När man träffar så "gamla" vänner så är det lätt att man faller in i gamla roller, men igår så fick jag en känsla av att ingen ville gå i de gamla rollerna. Det är ju bra. Och pernilla var ju där, så då fick vi sköta oss hehe. Hur länge höll detta tro?
Vi smög runt på konsum, lagade mat och såg på en mycket konstig film (Natacha blir oskyldigt anklagad för mord efter att en kille hoppat in i hennes bil och tvingat henne köra på en polis.fotboja.livet.besatta män.jagande efter hennes frihet).
Jag och ida börjar alltid diskutera. Förr eller senare.
Inte lugnt och sansat, åhnej, utan blir oftast hm... ganska hetsigt. Vi kan vara genuint överens om något, och då kan inget stoppa oss i hela världen. Men sen så är det något som vi inte alls tycker lika om och diskussionen är igång. Tillslut sitter de andra och bara iaktar oss och säger "ni säger samma sak fast på olika vis". "Kanske det, men jag har mer rätt".
From? vad betyder det?
...Vi kanske är gjorda av samma skrot och korn. Nån energi? Det kan vara svårt att få en syl i vädret.
Dessutom var jag sur, trött och besviken igår, så jag orkade inte "käfta" emot... då hade jag ändå pucklat på både pappa och gustav innan jag åkte, vart allmänt sur mot pernilla, kört bil typ 20 km för snabbt med musiken vinande runt öronen, samt haft mental träning, allt för att vara på solstrålehumör, lugn och fin.
Jag brukar inte förknippa tjejer med uttrycket toffel (snarare med andra mindre toffliga ord), men var tog emelie vägen. Det är läskigt men jag tänker inte lägga ut mina tankar om det här.
Jag tycker om Ida väldigt mycket. Som sagt, vi kan vara oövervinnerliga och det är deffinitivt inte tråkigt att vara vän med henne.
Hur sjutton gör jag idag? någon som vill göra en "lisa"? varför blir jag så förvånad över bristen på privatliv hemma? suck. skönt att jag drar snart.
Kommentarer
Trackback
