primusinterpares

Visst kunde jag x av både det och det men.. friden är påtaglig. Jag har svårt att finna orden. Känner mig bara så vansinnigt nöjd. Och lugn. Och tillfreds. På vägen hem sjöng jag på en av mina favoritpsalmer, nr 827 i den ekumeniska psalmboken. "Friheten sträcker ut sin hand, nej kärleken tvingar ingen till sig. Du är nu fri att säga ja eller nej, till detta något som kallar på dig". Det är så det känns. Nu vet jag var jag har mig själv och det är betydligt viktigare. Jag vet vad jag vill respektive inte. Det är himlaskööönt och gudagott. Jag vill mysa i denna känsla. Ah. Husfritt.
Innan jag hinner blir nervös för uppsala.
(Fick hem mer papper idag.funderar på om det enda som gäller på högskolor är att festa.enda sättet att komma in i ett socialt sammanhang.det enda de gör på nationerna.bästfest.det enda folk tycker är roligt.bästanästafesta.jag tycker inte att det är så extremt roligt.nä.beror på folket.varför detta abstinat efter alkohol.enda sättet att slappna av och bjussa på sig själv.så gott är det inte heller.jag tycker det är sjukt.det är sjukt.eller måste jag vara superkristen och gå med i "blahaha!" credo eller nykterhetsrörelsen för att finna ett sammanhang att trivas i.usch då.jag vill va den jag är och ändå få plats i samhället.trots min brist på förtjusning.kollade iaf upp lite träningsmöjligheter (Jag avslutade mitt OS idag!).detta står naturligtvis för mig.men det vore bra sorgligt om jag är ensammast i världen om att tycka det.).
Imorn börjar jag packa, ute i god tid som vanligt.

Idag gäller Regina Spector. Jag vet en som tycker om hennes musik. Låt vara att jag inte tycker om James morrison - you give me something.