primusinterpares

Jag är så himla trött och jag lyssnar på thåström, för tredje gången idag -samma skiva (Skebokvarnsv.209).

Thåström - en garanti för bättre humör.

Jabbadabbadoo. Jag vet inte om jag kan skylla på det faktum att sitta instängd i en buss, i minst 6 timmar, i avlånga mörka sverige, är seeegt, och då blir thåström, per automatik, extra tilltalande.
Varenda gång spår fyra kom tänkte jag "fanfanfan". Planen var att jag skulle skriva ner den, men hur många är intresserade av att läsa en text här, som egentligen är dålig, men väldigt passande i vissa stunder? Jag tycker inte om det här. grrrr. Förutom Thåström så avlyssnades Coldplay, fast bara en gång=).

Bussfärd - en relaxande garanti för att återfinna lugnet. 

Jag minns när jag gick på hjälmared. jag var så frustrerat kluven mellan vad som var mitt hem. så jag hade första hem, hemhem, hemhemhem, hemhemhemhem osv. Dvs huset i mullsjö, hjälmared, kyrkan, nybo osv. Det ena stället efter det andra har strukits. Idag har jag väldigt lätt för att kalla ett sprillans nytt ställe för hem. Hem är redan mitt rum i uppsala. Jag kanske inte ens vill ha mitt rum som hem, men jag bor ju här. Det känns lite tråkigt. Hem ska ju vara en trygg plats. Där jag får vara den jag är. Mitt evinnerliga hem är numera nybo. Där vet jag varenda vrå, där kan jag andas och då andas jag nyboluft. Anden är fri!=) Jag vill dit. Jag behöver komma dit. Jag vill gå i skogarna. Jag vill gå de inte tre kilometrarna till hult, jag vill lägga mig på soffan, läsa, och sätta på musik, jag vill dricka ngt gott, jag vill ut och åka skidor på flyxen. Jag vill ha tid till att tänka och analysera mina tankar och mål, jag vill skriva. Jag vill beskära träden och ha trevliga samtal med dem. jag vill lyssna på vinden, och jag vill lyssna på gud. 

Jag tänker för mycket. Men tankarna är mitt sällskap. Alla säger att det ordnar sig. Jag vet att det ordnar sig. Ni säger ju det, så då måste det väl vara sant. Jag vet att jag borde sova, så att jag vaknar upp till en ny härlig dag. Men grejen är den att jag vet inte vad jag kommer vakna upp till och jag är i stort behov av lite stabilitet just nu. Trygghet. Nybo.
Jag borde ändå vara laddad och peppad, då var jag har vart  "hemma" med familjen. Min lustige bror konfirmerades. Han är en snobb. Pratar i konstiga jargonger som jag inte fattar och låter som en hjärnskrynklare med sina psykologiska mentala aspekter av kristendom. Jag ville ha ett uppmuntrande samtal med mamma, sånnasommammorhatarfördefårsägasammasaktusengångerom, men det hanns inte. Andreas Sköldmark är en förebild rent pedagogiskt och som pastor. Han knöt ihop allt så himla bra. Så duktig. Sen kom farbröder, fastrar, urge och elferson till oss. Jag sprang runt och packade till stor del, men lugnade ner mig efter ett tag. 

Igårkväll gjorde jag alla testen i majas gåvoskolbok. hehe. Kan jämföras med Se&hörs eller veckorevyns tester, bara aningens mer seriöst, vetenskapligt och kristet. Det värsta var att vissa saker bekräftades, alltså om man ser bara till andegåvor (så erika, I´m on liite again, dumt va). Sen så var det färgpersontestet. Jag trodde att jag skulle "vara" tomas, lätt att jag hade vart det för några år sen, men jag började på jona>maria>petrus. Sånna test är skitskoj!..låter töntigt, men sån är jag. Handlar väl om att bli bekräftad och få uppskattning på/av sin identitet. Det var skönt att sitta i de slitna bruna läderfåtöljerna med en gosig filt, men de behöver bytas ut likväl.  

Imorn måste jag vara trevlig igen. Ta bort det svarta molnet ovanför mitt huvud. Ringer snart till nån och ber den komma och rädda mig. Gud, jag vet att du kan om jag vill.

Att se fram emot; kursen. okej bättre kan jag. äntligen få gå på gudstjänster. mer? massa nya människor. perfekt.