primusinterpares

Jag kan inte sluta tänka.
Ibland ställs man inför nya bilder och deffinationer av ett adjektiv.
Är d e t yttersta graden av desperation? Är det att vara superdupervärsta desperat? 
Utbudet är faktiskt inte s t ö r r e än så.

och gudförbjude tänk om jag hade vart kvar  följa med i desperationens bojor
 
Jag tänker på min fjortonåriga bror. Kajsa förstår du? Vid bordet, nere. Det otänkbara.
Det är s a m m a sak. Förutom att min bror är 14 år då.

Jag överreagerar men d e t är min principsak.

D e:t får min hjärna att arbeta på högvarv.