Saknad. Saknar.

Det verkar vara den ständiga reprisen och mantrat i min hjärna just nu.


Det gör hjärtat besvärat och besvärade hjärtan är besvärliga att ha.
Om det vore en person vore det väl ingenting, så man kan väl säga att hjärtat mitt är lite mindre helt och lite mer krossat nu. Men det är väl det fina med hjärtat, det kan krossas. Hjärnan kan man ju bara överhetta.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0