primusinterpares

Jag förstår inte folk som kan tänka sig jobba som vad som helst. Då "Jobbet är ju inte resten av livet". Nähä? Eller va? Förstår inte alls resonemanget. Jag önskar ofta att jag inte jobbade i skolan. Jag önskar ofta att jag 1.hade gått konst på folkhögskola. 2.hade läst klart min konstkandidat. 3.hade vågat söka konstfack eller en annan trevlig skola. Men ändå. Skolan som arbetsplats var min största skräck och det var i den skräcken jag gick in i det kallet. Skräcken finns kvar och kallet med. Jobbkallet blir dein identitet oavsett vad du önskar. Så till du av er som som resonerar galet: shake and shape up.