primusinterpares

Jag drömde att jag var med i andra världskriget. Jag var på de ondas sida men jag var egentligen god och i slutet började de onda upptäcka mitt förräderi. Jag gömde mig på de vajande åkrarna, rädd att de skulle hitta mig eller på måfå skjuta några kulor på fältet. Jag var inte själv dessvärre utan jag hade med mig ett liten pojk, och han ville jag verkligen inte skulle bli dödad.
Jag vaknade vid åtta och insåg att min väckarklocka hade ringt flera gånger utan min notering och jag var dödstrött i psyket men pigg fysiskt. Det var en skadeskjuten Linnea som för första gången sen september gick till högskolan för att jobba med sin uppsats. För så är det. Jag har bara 15 högskolepoäng kvar på min utbildning. För övrigt kan jag räkna hem 50% av bortsprungna vänner i ett svep igår. Och jag har haft fem bra dagar i rad. Det är novemberglädje det. November är inte jobbig. Inte december eller januari heller. Februari och mars däremot, hujeda mig. Då kommer jag väl vara årsskjuten.