primusinterpares

När jag och min magkänsla vill nånting så ska det gå fort fort fort, och helst på mitt sätt, för jag vet att mitt sätt funkar när magkänslan är med. När min magkänsla vill nånting på tok för mycket, sådär mycket att mina elevers vitsord om mig "du är allt lite galen.. Nä, mycket galen" blir absolut sanning, då ska plötsligt hjärnan lägga sig i. När hjärnan lägger sig i tappar jag modet, och det galna som kunde bli galet bra blir bara galet och korkat. Men när hjärtat och magen resonerar ihop så inser jag att jag är hellre en galen människa än en människa som bara var.