primusinterpares

Nu är inbjudningarna på vift! Det känns bra om alla bara väljer att uppfatta den grova glimten i ögat med festtemat. Det är med stor förnöjsamhet och fnitter som jag säger att denna fest kan bli grandios. Det känns som om allting löser sig. Inte bara festen löser sig utan även mina missade skol-seminarier. När min kursansvarige hörde om min fredsutbildning så ansåg han att jag inte behövde gå på seminarierna, eftersom jag i praktiken kommer stöta på dessas innehåll nere i Israel och Palestina. Det enda eventuella kravet är att jag får hålla en föreläsning för åk 1 i Internationellt arbete. Denna lärares pedagogik kallar jag flexibilitet. Inspirerande. Jag luktar hund och mina ögon svider, men livet är tillbaka på det rätta positiva spåret.