primusinterpares

Denna jul har blivit allting annat än jag har tänkt mig. Vi bestämde oss med röstningssiffrorna 3-2 att fira jul på Nybo. Sagt och gjort åker vi dit, upptäcker att vattenledningarna har frusit, börjar arbeta för att tina upp dessa som befinner sig någon meter under jorden. Pappa ser ut som en dränkt katt, jag försöker koka snö, ledningarna under vasken ska skruvas bort, ljus behövs in under vasken, filma med ljuskamera, ge upp några timmar senare så vi åker hem. Men då har bilarna naturligtvis fastnat i snön. Knuffa så min bror kläms (han klarade sig) mellan bilarna och jag lyckas få känningar av min gamla handledsskada. Hem kommer vi. Allt går som det brukar tills julklappsutdelningen. Då har nämligen min bror beslutat sig för att inte köpa någon present till min syster för hennes önskelista var "alldeles för krånglig", detta sänker hela julstämningen. God jul liksom. Efter lite suck och stön får det bli spelkväll där vinnarskallarna presenterar sig i lagom tid för julnattsmässan i fjällis där jag äntligen får träffa en person som jag har längtat efter att träffa. Så kan det gå när ödet ska verka. Och nu ligger jag i min säng och längtar mig fördärvad efter London eller New York, vilket som går bra, allt utom kalla vinterpromenader i ett vitt snöfyllt Sverige. På riktigt så pallar jag inte detta snöduntäcke, och efter jul så suger det ännu mer rejält. Speciellt om man lyssnade på Håkan Nessers vinterpratarprogram på p1. Det gjorde jag. Ajaj. Gör inte det om du är glad i själen över att befinna dig i en sån här vinteridyll. Överlevnadsstategier någon? Var det någon som sa fly landet? Tro mig, det ska jag. Skolka? Det kan jag ej mer.