primusinterpares

Det är visst min namnsdag idag om jag inte minns helt fel. Då är det också exakt tre år sedan som jag gick med i min församling. Konstigt att jag återigen har tillåtit mig att bli kär i en församling, det som inte skulle få hända. Min bästa vän från tonåren har blivit mamma. Jag har skor med en klack som låter som trä om man slår ihop klackarna, men inte blir det någon Aliceeffekt av det. Jag är grymt förvirrad. Insåg nu att det är lätt att bara bita ihop och hoppas att man har tillräckligt ond is i magen. Många nyheter, liten lust att be om råd. Samtidigt så går man sönder för att man väljer att vara tyst. Men tala har sin tid, fly har sin tid.