Vårjag
Mitt vårjag är väldigt aktiv! Och det tenderar inte att bli mindre hälsoaktiviteter - snarare tvärtom!
Här är favoriterna just nu:
Ki-jympa är roligt för det är inspirerat av qiqong men samtidigt extremt intensivt och du får slå ut dina aggressioner i luften.
Löpning är mest jobbigt om du har fel skor och byxor, men med rätt byxa och sko kan det vara oslagbart att flyga fram utomhus.
Yoga är krävande. Det krävs styrka för den statiska belastningen. Att anstränga kroppen med sin egen tyngd och kunna kontrollera sin andning samtidigt är en utmaning.
Basket utomhus är glädje, kondition, koncentration, flyt, gemenskak och naturligt. Lagsport är roligt när man inte är sämst (och det är man aldrig). Det är vackert att spela basket med vättern som plangräns och solen som belysning.
Och snart är det tennissäsong och snart är det longboardsäsong.
Men egentligen är jag mest förbannat frustrerad idag. Jag fick inte polisjobbet. Det känns okej och var en bra erfarenhet. Men det som gör mig ilsk är hlk.
Jag har jagat kursansvarige, programansvarige, kursvalsansvarige, studievägledare och klaskalas. Alla dessa personer för att kunna få något slags hum om vad jag kan forska om, OM jag kan forska, och när. Mitt bland all okunskap som jag möttes av bestämde jag mig för att ändå anmäla mig till ickeobligatoriska lärande 4 med en d-uppsats som grundar för vidare forskning. Jag ser mig inte som något forskare-material. Däremot ser jag mig som en person som vill vara med och förändra.
Så vad blev resultatet av min jakt? De flesta av dem hänvisar vidare till någon annan, men på torsdag tänker jag gå och träffa Högskolan i Jönköpings mest kända professor (aaah spännande!) och få klarhet i mina funderingar. Sen tänker jag leta upp klaskalas för han kan nog reda upp lite av mina tankar bättre än guldfiskleif-bildäraren. Jag har noll förståelse för varför guldfisken är lärare, för han är inte direkt uppmuntrande eller inspirerande att samtala med. Däremot förstod jag av samtalet med honom att han sannerligen har utforskat bildämnet. Det skrämde mig, för om det krävs sådana meriter som han har, så kommer jag aldrig att kunna undervisa på en högskola (fastän jag anser mig vara en bättre lärare än han..).
Nåväl. I den förbannade frustrationen frågar jag mig vem som egentligen vet något på hlk. Ingen vet något. Med den medvetenheten så är det ingen idé ett bli arg. Sorglig tanke va?
Varje dag tänker jag att jag ska gå och lägga mig tidigt, men sällan blir det så. Nu kommer jag vara helt död imornbitti på yogan. Och inte har jag pluggat. Sammanfattade denna text mitt liv just nu: Motion, skola och sömn?
