primusinterpares

Vem sa åt dig att alltid hålla uppe fasaden, vännen?
Vem har sagt att du alltid måste vara trevlig mot allt och alla och uppskatta att människor vill lära känna dig, vännen?
Vem sa att du inte är fin som du är, vännen?
Vem var dum i huvudet och sa att det inte är okej att vara 156 cm och väga 51 kilo, vännen?
Vem gav bort tillåtelsen att bestämma över din kropp?
Vem bestämmer att allting alltid är underbart, vännen?
Vem har sagt att en dag inte kan kombineras av djup glädje och stor ledsamhet, vännen? Skratt, lycka, och dårnippen? Bävan, gråt och ångest?
Vem bestämde att den dag du blir vuxen så kan du inte vilja skrika eller slå hårt på något, vännen? 
Vem bestämmer att du inte kan vara mer än bara tillräckligt bra, vännen?
Vem påstår att längtan inte är gott, vännen?
Vem menar att Gud inte verkar i ditt liv och att du inte är tillräckligt kristen, vännen?
Vem säger att andra inte också är rädda, vännen?
Vem bestämmer att soffan och tvn inte får vara dina bästa vänner i en eller två dagar, vännen? 
Vem spökar i ditt huvud och ropar bu på dig, vännen?
Vem sa åt dig att du måste ta alla chanser i livet för annars kommer du ångra dig när du dör, vännen?
Och VEM har sagt att du måste ha förståelse för allt och alla, vännen? 
 Vem gjorde dig så duktig, vännen? Och när blev det okej att vara duktig jämt? Du behöver inte alltid vara duktig. Det absurda är att vi behöver fly våra hem för att kunna släppa kraven på oss själva. Vi längtar bort. Till grönt gräs.