primusinterpares

Efter en efterhängsen förkylning i snart tio dagar så har jag svaren och min lovprisning går till olika sorters medier.
Först och främst till internet med facebook och bloggar. De här bloggarna har vart flitigast besökta: niotillfem underbaraclara och monchéri . Tro mig, jag har försökt att finkulturella min bloggsmak med politiska inslag, men sådana bloggar är bara tråkiga. Jag har även ägnat mig åt att gå igenom hela länklistor av favoritbloggar. Kontentan är att bloggvärlden är ganska tråkig och förutsägbar. Men vissa goda ting får man med sig genom bloggar. Jag tog en bokrekommendation till mig och läste boken Silke av Alessandro Baricco. 
Den var läsvärd.
Sedan är jag mycket tacksam över att det finns tv med fantastiska program som Skavlan, Hollywoodfruar, Ellen Degeneres och Efter tio. Sen ska vi inte glömma alla musikvideor på mtv. Typ Jay Z's nya. Förstår inte poängen med musikvideon. Det känns som om jag kan hela tv-tablån nu. Inte bra. Inte heller att jag analyserar programutbudet och kan hänvisa till källorna.
Det brukliga har varit att ta frukost vid halvnio med svt och jp, en riktigt nyhetsfrossa, så jag är ganska påläst om vad som händer i världen nu. Utöver tidningen jp så är jag glad att ELLE magasin finns. När man är sjuk har man verkligen tid att frossa i den. 
När förkylningen hade slagit ut både öron och hals så upptäckte jag hur bra sms-möjligheten är. Skicka sms och tracka folk mitt på dagen när de är i skolan kan ju vara kul. 
Vidare har jag skrivit på skolarbeten helt frivilligt, för man har ändå inget bättre för sig och bara för att man blir sjuk så innebär det inte att energin är slut jämt. Efter några mail framochtillbaka med min favvolärare om komplettering av missat seminarie, så ställde jag mig själv frågan om hur personlig man får bli i ett sådant mail. Det är ett stort frågetecken efter det.
Musiken ska vi inte glömma. Jag är ju en av få människor som inte har spotify, därför har jag lyssnat mycket på skivor som jag har som är bra t.ex. salem al fakir och francoise hardy. Däremot inte p3, för deras klämkäcka glada stämmor skulle kännas som ett hån mot den vitlöksdoftande zombievarelse jag har vart i veckan. Länge leve p1. 
Msn ska inte glömmas, eller just glömmas. 
Men inga medier kan göra en frisk.
I torsdags tänkte jag att det var dax att börja ta tag i mitt liv och sluta vara sjuk. Detta yttrar sig genom att jag tar på mig snygga kläder och fixar till mig, sminkar och sprayar, tar hundra kort och vips så har man fördrivit några timmar. Sen inser man att man lika gärna kan gå till skolan och sätta upp de förfärliga trädsteliseringarna och konstruera lite, samt gömma sig för lärare. Det är inte klokt vad lite kläder kan göra för ens självkänsla. Och igårkväll var jag på tomtegrötsfest med kanel, vanilj och sirarp! Sedan blev det ut och dansa med ett gäng som fördubblades. Det intressanta är fenomenet frikyrkoring. Dessa bildas alltså också ute på dansgolv. Hm. När jag kom hem var jag trött, varm, glad, och min återfunna röst var borta. Dansa är härligt och det som är härligast är att se folk dansa och släppa loss som inte tror ska släppa loss! Men var det tur att jag hade vilat tidigare på dagen tillsammans med Elin. Det är så man borde umgås med ens vänner. Vila. Tänk om man skulle införa eftermiddagsvila en dag varje vecka och så kunde man ha eftermiddagsfrukost på det. Vilken hit! Idag är jag trött och vilar och jagar min bror hemma hos mina föräldrar i jakten på kola. Jag är nog sockerberoende.