primusinterpares

Här sitter jag. Med filt, byxa, linne, scoutskjorta, långkofta, grovstickad sjal och bomull med vitlök i öronen. Och för en gång skull tycker jag att livet suger. Det är inte ofta jag känner så men nu ha jag fått lite för många dåliga besked på ungefär samma kväll. Dumt att jag tar allt som tecken. 

Min värld här känns väldigt liten. Allt känns väldigt långt bort men speciellt känns Örebro längre bort än vad det brukar vara. Min syster ska ha sin kollektiva inflyttningsfest och jag har insett att det skulle vara festligt att åka dit (och träffa Miriams bror haha!). Se deras fjärilsformade gardin. Kolla väggarna. Åka bort från Jönnet. Men nejdå, då är både SJ (naturligtvis) emot mig liksom resten av medmänskligheten som har köpt upp biljetterna. Trodde inte att biljetterna dit kunde ta slut.. Apskit! Jag vill inte ha en apskithelg.

Sen äter fel personer middag med fel personer. Det stör mig fastän jag inte vill att det ska störa mig. Det är väl det mest irriterande. När man låter saker och personer påverka en fastän de inte borde det. Grrrrr.

Och ikväll var scout, och jag är härmed bevisad som en ond människa. Trevliga människor brukar antingen vara tråkiga eller onda. Jag är ond. Fastän jag ler mot dig, beter mig artigt och kanske ger dig en kram så betyder det ingenting. Om jag gör det så är det bara för att jag tänker utnyttja dig. Fast jag tycker om fastligt många människor, och det bör kanske tilläggas! Ja, jisses, det finns många människor som har rum i mitt hjärta. 
 
Idag dök det upp två sms från okända personer. Fast sen visade sig att det ena var från hallelujaelin och det andra från en person som vill åka med upp till bröllopet nästa helg. Till det bröllopet har jag lyckats fixa egen bil, och tänkte åka dit med lagom hög musik, som JAG väljer. Jag tänkte även åka utan något sällskap. Hur säger man nej till en person som man inte vill ha som sällskap dit? En person som kommer prata nervöst konstant ständigt.
Men den helgen blir kul! Då kommer jag få bo på hotell! Gå på bröllop! Mysigt.
Jag har så många saker att se framemot, främst att bryta min sociala isolering. Om jag inte har möjlighet att åka till Öret imorn så får jag väl åka dit på deras nästa fest (och kanske fixa en bliddejt då). Jag kan sitta hemma i helgen och rita, eller gå till skolan och bygga mig en flytande konstruktion. Jag kan läsa en kärlekshistoria. Tända massa ljus, köpa godis och se framemot nästa helg.. 
  
Nu börjar det kännas trist att klaga, men då var det ju tur att jag klagade ur mig min klagan. Klagan är dock bara okej om man vet varför man klagar. Efter klagan kommer solsken.

Jag får gå in och kolla sista minuten på SJ imorn. Sen får jag forma min helg efter det. Oavsett vad det blir så är det säkert meningen det som sker.