primusinterpares

Alexander Boger Cecilia David Elin Frida Gurran Hanne Ida Jesus Karin Linneas föräldrar Maja Någon som känner sig missad Och alla vi hundra som heter något på H Pernilla Qviberg Rebecha Sara Thorén Urge Vi alla andra tusen personer som heter något på E Werner & co X (tio) scouter Y Z Åh, det är ni vars bostadsrätt jag inte har erkänt ännu och Även om jag aldrig erkänner det, så bor ni där, kanske mot min vilja Östen med resten

Nyss hemkommen från årets hetaste inflyttningsglöggfest, där lägenheten var så pass full av människor att värmen nådde bastuhöjder. Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan inte tänka i en bastu. Jag får liksom panik av värmen. Jag är en väldigt frusen människa annars, och jag tror blodet får panik inom mig, och vet inte riktigt hur det ska hantera alla intryck som blir i en värmedimma. Så där satt en person som jag hade sagt att jag specifikt ville prata med, men jag höll mig undan hela kvällen. Där stod en person som uppenbarligen flyttade på sig för att ha bättre utkik. Där blev jag nedtryckt och trampad på av min hemliga föredetta fästman. Där satt vi och tryckte mot elementen, och där satt jag och tänkte "oj vad mycket människor, hur beter man sig bland sånt här folk?". Där satt du och kikade på klockan, där satt de i köket och där var skumtomtarna. Kakor lockar mig sällan men skumtomtar är svåra att motstå en söndagskväll. Klockan gick och vår visit gick mot sitt slut. Det var då det hände. Det blev ingen askungesaga. Det blev ingen stolthet och fördom. Det blev inte heller the holiday. Det blev en promenad hemmåt med min klädkodskompanjon, och hon sa de viktiga orden som jag behövde höra. Hon berättade om velighet och hon berättade om trygghet. Och jag funderar. Reflekterar. Tänker att imorn är det måndag och vad håller jag på med?