Vårrus
Jag har precis tackat nej till att sommarjobba en vecka på dagis. Ni som inte förstår denna nyhets värde så är detta ett slags drömjobb för de som utbildar sig inom skolvärlden. Så ni vet. Jag hoppas de återkommer med någon annan vecka!
Igår - Vårruset.
Mitt lag bestod av massa sjuksyrror som i princip alla hette Anna.. Jag sprang med Annan längst till vänster, och det var fantastiskt bra att springa med henne för vi var på exakt samma nivå. Vi joggade hela tiden runt Rocksjön. Och vi pratade samtidigt, vilket betyder att det kunde gått snabbare. Men pga att jag nu har jag haft en eländig förkylning i över en vecka(sucksucksuck), så var min kropp inte helt fit for fight och den sista kilometern var fruktansvärt jobbig. Men som alltid, de sista 100 metrarna upptäcker man att det finns energi kvar och man springer snabbt och känner fy vad kul det är att springa -snabbt! Jag borde göra det här oftare. Mitt i loppet upptäckte jag två galna tjejer som sprang som klockor där det stod "Counting down to Copenhagen!". Frida och Lisa. De såg ut som två vampar i övrigt haha! Efteråt fick vi alla picknick och medalj, då blev man nöjd och glad. Jag är tom nöjd med tiden, för vi var inte så långt efter de i vårat lag som sprang på riktigt. Träningsvärk i låren idag, som befarat, "missade" stretcha dem..
Efter Vårruset cyklade jag ner till Sara och schlagerfreaken kollade på Eurovision songcontest. Nu känner jag mig splittrad inför helgen. Vad väger tyngst - tävlingen eller en kul "hajk"? För inuti mig maler rösten på som säger att det är sjukt att låta tävlingen gå före umgänge med folk, lära känna nytt folk, och umgänge med Gud. Men schlager ÄR schlager. Jag minns när Charlotte Perelli vann för jag såg det inte. Pappa ansåg att jag och min syster skulle sova (eller var vi på tonår??) så han lovade spela in tävlingen, vilket han sen inte gjorde i alla fall. Den upplevelsen smärtar mig fortfarande. Eftersom jag inte alls tror på Malena i årets tävling så skulle jag inte bli förvånad om hon går och vinner hela alltet. Vem vågar riskera det?
Min dator håller på att kollapsa nu igen..
Och det är den 13 maj idag. Hurrahurrahurra!
Igår - Vårruset.
Mitt lag bestod av massa sjuksyrror som i princip alla hette Anna.. Jag sprang med Annan längst till vänster, och det var fantastiskt bra att springa med henne för vi var på exakt samma nivå. Vi joggade hela tiden runt Rocksjön. Och vi pratade samtidigt, vilket betyder att det kunde gått snabbare. Men pga att jag nu har jag haft en eländig förkylning i över en vecka(sucksucksuck), så var min kropp inte helt fit for fight och den sista kilometern var fruktansvärt jobbig. Men som alltid, de sista 100 metrarna upptäcker man att det finns energi kvar och man springer snabbt och känner fy vad kul det är att springa -snabbt! Jag borde göra det här oftare. Mitt i loppet upptäckte jag två galna tjejer som sprang som klockor där det stod "Counting down to Copenhagen!". Frida och Lisa. De såg ut som två vampar i övrigt haha! Efteråt fick vi alla picknick och medalj, då blev man nöjd och glad. Jag är tom nöjd med tiden, för vi var inte så långt efter de i vårat lag som sprang på riktigt. Träningsvärk i låren idag, som befarat, "missade" stretcha dem..
Efter Vårruset cyklade jag ner till Sara och schlagerfreaken kollade på Eurovision songcontest. Nu känner jag mig splittrad inför helgen. Vad väger tyngst - tävlingen eller en kul "hajk"? För inuti mig maler rösten på som säger att det är sjukt att låta tävlingen gå före umgänge med folk, lära känna nytt folk, och umgänge med Gud. Men schlager ÄR schlager. Jag minns när Charlotte Perelli vann för jag såg det inte. Pappa ansåg att jag och min syster skulle sova (eller var vi på tonår??) så han lovade spela in tävlingen, vilket han sen inte gjorde i alla fall. Den upplevelsen smärtar mig fortfarande. Eftersom jag inte alls tror på Malena i årets tävling så skulle jag inte bli förvånad om hon går och vinner hela alltet. Vem vågar riskera det?
Min dator håller på att kollapsa nu igen..
Och det är den 13 maj idag. Hurrahurrahurra!
Kommentarer
Trackback
