Logisk känsla
Denna logiska-känsla-kunskap är inte nyfunnen direkt, utan något som jag har baserat alla mina språkstudier på (med skiftande resultat), och därför finner jag det synnerligen rättvist att jag för en gångs skull drar rätt logiska-känsla-slutsatser.
Alltså: Jag gör rätt på svenska grammatiken, jag gör det på känsla och jag gör det ganska bra.
Numera med risk för att jag hoppar på lite höga grammatikhästar. Jag läser inte mina grammatikböcker, och jag slutar lyssna på lektionerna eftersom jag ändå kan allt. Dvs tills jag plötsligt uppfattar ett ord i sjukdimmar och inser att nu har jag visst inte koll på något alls längre. Vad är ett predikativ? Fast jag fattar bisats-huvudsatstjosan.
Hon skriver ett blogginlägg men det handlar mest om grammatik idag.
S P d.o TRSO
Huvudsats Bisats
men det handlar mest om grammatik idag.
Konj. S P adverbial d.o TRSO
Stämmer det? Struntar i fundament och allt vad det heter. Kan det till nästa vecka och det är tur för då har jag tenta.. och alla andra uppgifter. På en gång.
Fast. All språkinlärning baseras egentligen på känsla. All språkinlärning utom den i skolan. Det är inte mig det är fel på. Det är systemet.
Bravo! Va duktig du blivit!
Predikativ är antingen subjekt eller objekt predikativ. Subjekt predikativ följer oftast på verb som är, har, blev, fick, heter (så kallade kopulaverb eller andra betydelsefattiga verb). Predikativet kongruensböjs efter subjektet, till skillnad från ett sättsadverbial som istället säger något om predikatet. Got it?
Ja jag fattar i alla fall nu Maja. Det här är ju fantastiskt. Att man skulle få svar på det där med presikativ här! Woho! Jag vill också ha en grammatikexpertsyrra. Tack tack. Och Linnea, nu får vi reda ut det här med din känsla för grammatik, jag behöver också den.
men maja vilken kompimang! åhå!
jag fattade nyss men inte nu, vill du ge tydligare exempel tack? typ "har ...".
Tyvärr kan jag inte riktigt glädjas när mina pedagogiska försök visar sig lyckade. Det viskar svagt om det hotande svensklärar-ödet. Inget fel att bli lärare förstås men jag vägrar. JAG VÄGRAR.
Okej, exempel, "jag är bra". Kommer inte på nåt exempel med har, det kanske inte är ett kopulaverb, eller så är jag bara trött. Kolla i grammatikboken istället.
