primusinterpares

Visst är det för få timmar på ett dygn? Det gäller att utnyttja dygnets alla timmar på effektivaste sätt och inte slösa energi på något onödigt. Sen måste man ju hinna leva däremellan vilket nog underlättas om man inte tar sig själv och livet på allt för stort allvar, även om det kan vara en gullig egenskap. (Jag vet att jag är en sån som tar mig själv och livet på för stort allvar ibland, det är en.. kamp varje dag=).  

Jag hade besök av maja f i helgen. Maja är en speciell person som känns äkta rakt i genom och hennes skratt är ärligt avslöjande. Sånna egenskaper uppskattar jag. Sen pratar hon i ett och det är fascinerande att det finns sådana människor som knappt behöver andas utan orden bara forsar ur oavbrutet. Vi hade en mycket rolig helg och det roligaste måste, trots stark konkurrens, vara museumbesöket.
På john bauer-avdelningen får man klä ut sig till prinsessor och troll, vilken chans att släppa fram barnasinnet! Underbart. När jag hade tagit på mig den vita klänningen som prinsessan har i sagan kom det plötsligt in folk och skrattade åt oss (fast de var nog bara avundsjuka). Jag var avslöjad i alla små flickors drömklänning. Efter nödvändigt ombyte för min del till en grönsiden&brunsammet-klänning så strosade vi runt på museumet. När maja var helt uppslukad av mönsterkonstruktionerna och dess mönster till bergakungen lekte jag stel modell i fönstrerna, stackarns barn.
Jag trivs alltid på museum men om jag jobbade där skulle jag se till att byta ut konstsamlingarna och skippa det naiva måleriet till förmån för vermeer och matisse, går det bra?