primusinterpares

Jag har varit ovanligt pigg den senaste tiden och detta kan endast bero på att våren kom. Eller borde jag säga sommaren? Föredrar nog våren så det får bli våren. Nu är jag dock trött, framförallt fysiskt. Man blir så mycket tröttare när man är utomhus konstant.

Hajk är något som jag har underskattat de senaste hundra åren av mitt liv, med ett kort undantag för en period för sju-fyra år sen, hur gammal är jag egentligen?, och den här hajken kännetecknas av att den var rejält avslappnad och skön men framförallt av att det finns märkliga människor. Jag har definitivt kommit till en kår där jag kan och blir provocerad så in i norden.
Jag hamnar alltid i diskussioner som rör jämställdhet, oavsett sällskap och det är väldigt tröttsamt i långa loppet. Därför har jag lyckats skapa en egenskap där jag helt sonika stänger av hörseln. Men MEN m e n nu så finns det en ledargustav som antagligen är mästare i provokation, och när gustav faktiskt inte lyckas provocera själv lyckas han istället få alla andra att börja provocera och vilja diskutera med mig. Så resultatet av att ignorera gustav blir istället socker och flugor, typ.
Jag älskar att diskutera egentligen men känner mig inte tillräckligt bekväm där ännu för att tillåta mina dräpande och slående argument såga dem längs med fotknölarna. Jag skulle vilja köra över dem men de skulle ligga döda efteråt. Jag skulle bli så fysiskt och psykiskt engagerad. Det är inte värt det, utan istället ligger jag och stirrar in i elden och känner vreden koka inom mig. Himlar med ögonen -vilket uppmärksammas.. Påbörjar meningar som jag inte avslutar för jag tänker "välj dina krig, linnea". Men under denna natt hann jag bli kallad både tråkig och att jag tog mig själv på för stort allvar vilket gjorde mig skitförbannad och sur. Hade en hel del på tungan då men valde att sollra. Glad var jag ändå att jag hade ett vittne i form av josef som kom ihåg vad gustav hade sagt ordagrant. Josef är bra och fattar vad jag säger, tror han kan bli en bra linneatolk en dag.

Hatar att hålla igen och hatar att jag håller igen men skyller på intregritet, som är något bra egentligen, men nu är det väl ändå dags att ge dem motstånd. Fast jag vet inte om jag vill in i sådana diskussioner som jag hade för fem år sen. Jag vet vad jag tycker. Är det utvecklande att ha en repris? Jag vet ju att gustav under all himla jargong är intelligent, och jag vet att jag kan påverka och jag vill påverka.
   

Jag hade två scouter med, sammanlagt var de fem scouter och vi nio ledare, så vi hade bra koll på dem. En hemskt dålig siffra som jag vill att vi ska förbättra till sommarens läger, som jag sannerligen ser fram emot. Trots allt eller kanske pga av trotset. 

Och ja, detta var en bra sammanfattning på en hel hajk. Tjat om diskussioner. För ni vet hur hajker är annars. Vi sov i tält eller uteute. Det var kallt. Jag kunde knappt sova och när man somnade så kom skatorna. Ingen pratade i sömnen men snarkade. Vi grillade korv. Luktade rök. Improviserade ihop lite lekar. Kom fram till x antal gånger att barn vill jag inte ha. Jag lärde mig hänga i knävecken igen (dödligt läskigt).
Det blev väldigt mycket gustav här, men likväl är det bara en liten föraning om hajken ändå. Min gustav fyller 16 år på fredag och han får övningsköra. Det är helt sjukt.