primusinterpares

Det finns mycket som jag inte fattar och det stör mig.

Politikerna, rent allmänt, är en sådan sak. Med mina tanter och gubbar blir det mycket prat och diskussioner om politik.
Sjukt är det att man rustar ner på både skola och vård, men asfalterar om och lägger nya vägar i centrala jönköping. (Det är inte ens 26/46an till mullsjö, isf hade det faktiskt vart förståligt).
Sjukt är det att studenter och pensionärer tillåts leva på minimum.
Sjukt är det att det ska vara så svårt att engagera sig.
Sjukt är det att man anser det vara en frisk kyrka om man kan lämna sin värdefulla väska i entrén utan tillsyn.
Sjukt läskigt är det hur isolerad man kan känna sig utan internet/telefon.
Sjukt är det att det ska vara så svårt att få mål i munnen.
Sjukt är att jag faktiskt känner mig gammal. Folk gifter sig, förlovar sig, blir gravida och tar examen. Urk.
Men det som stör mig mest är att jag inte fattar människor och speciellt inte mig själv och mina egna reaktioner, eller brist på dem. Eftersom jag "gärna" analyserar så är detta det mest sjuka och mest läskiga utav allt. 

Och när jag tänker på att detta bara är 0,0008% av allt som finns att störa sig på, så får jag skrämselhicka.