primusinterpares

Det är alternativt jullov och jag räknar ner. Allt handlar om överleva. Överleva är alltings existens. Tänkte börja med att sova bort dagen. Då ringde en person och frågade Moi om tekniska saker och han sa åt mig att ta tag i dagen. Mina planer ändras och jag tänker städa, nä förresten fixa några klappar, nä plugga. 
Min hjärna spökar. Jag har migrän. Jag dagdrömmer. Måste hålla logiken uppe ändå. Kan man inte bara få lägga ner? Fy bubblan vad jag ogillar min hjärna ibland. Mycket kan man kontrollera men inte en själv.  
 
Du kan inte stoppa mig... Veta vem jag är... För jag är ute på gatan, och dansar, kom och dansa med mig! 

Nu tänker jag bli glad för himlen är blå! Jag har lov! Jag ska hem till min familj! Jag slipper de asjobbiga telefonförsäljarna! Kan plugga hemma med en skrivare nära till hands! Slipper laga mat! Vissa människor kommer hem! Mullsjöfolk kommer hem till Mullsjö. Lussekatter, knäck, clementiner! Massa firande! Vila. 

Ahaa. Nu vet jag vad det är som gör mig orolig. Jag är ledig. Jag har inga bestämda ofrivilliga måsten. Jag kan försvinna i två veckor om jag vill. Jag kan klättra på väggarna. Det är det som min hjärna vet om. Jag är en rastlös själ.