primusinterpares

Jag har en fiende i form av högskolan. Den här hösten har vi vart bittra fiender. Högskolan missförstår mig och jag inspireras inte av högskolan. Då förstår väl alla att det är en relation dömd att misslyckas. Nu ska jag ägna min jul åt att jobba på denna relation. Ungefär som att försöka lära känna en person som man egentligen inte alls vill lära känna, men som man av vissa anledningar måste lära känna. Min erfarenhet säger mig att det kan bli bra. Min envishet brukar göra så det blir bra. 
Snart ska jag på dans. Det blir kul. Vissa säger att jag har för kul för att kunna fokusera på skolan. Utan kul i livet finns det väl Ingen anledning what so ever att ens gå till högskolan?     
Min pappa säger att jag måste börja resonera som grabbarna. Skippa lektioner och bara gå på de viktigaste, sedan bara fokusera på det som är viktigt utbildningsmässigt för mig. Säger pappa. Undrar vad högskolan säger?