primusinterpares

Jag vet inte om det beror på att jag inte är Trött när jag går och lägger mig, som jag vaknar om nätterna, eller om det bara är en oro i mig. Det är varmt och det är tyst, förutom några fåglars kvitter, beror ju på tiden. Men när klockan är mycket/lite så hakar man lätt upp sig på vissa tankar. Jag har insett att det inte är självklart att jag kommer in i höst där jag vill (bla eftersom de har tagit bort 20 platser..). Men man hoppas ju ändå. I natt så fanns det inte en chans att jag skulle komma in. Oh jag förbannade mycket.
Sen skulle man kunna lägga allt i Guds händer, "ske din vilja", men jag har svårt för det. Tänk om vi inte vill samma sak.. varför Gud nu inte skulle vilja det? Gud kanske vill retas med mig. Prövar mig. Men ärligt talat så tycker jag att det räcker med prövningar. Jag vill iaf inte ha en sån prövning till. Detta är ju det jag Vill. Jag vet vad jag Vill. Gud borde väl vilja det med. Om man nu utgår ifrån att Gud bestämmer allt. Fast hellre leder mig. Vandrar tillsammans med mig. Så varför lyser han upp detta uppenbara hinder. Omöjlighet, låt det vara en möjlighet. 

För att lugna mina nerver så blev det till att baka bröd. I korridorsköket. Läbbigt. Bröddoften spred sig överallt. Sånt är mysigt. Sånt är trygghet. Hoppas jag kan äta brödet med gott samvete sen bara.