primusinterpares

Jag är en tjej som ytterst sällan känner "den där lyckan som alla andra verkar känna" efter att ha shoppat. Om det ändå finns tendenser till lycka så dränks det rätt snabbt i dåligt samvete. Är inte överförtjust i att shoppa. Idag köpte jag böcker, mat (sånt jag glömde igår), present, och bröllopsskor. Bröllopskorna var det avgörande som fick mig att börja le så barnsligt. Ytligt. Biträdet var så trevligt. Ja det var han, proffsig. Jag gick på hans snack och leenden. Shoppinglyckan var min och det absurda var att jag då kände mig som alla andra. Så skönt. Så "normal". Vad betyder det? Det låter hemskt! Men jag är iaf på bra humör nu. 

Skorna, pappersarksvita, bianco, jag blir max 2cm längre. Men det var tillräckligt högt för att jag skulle gå och vingla runt i affären=).

Just det, gråjackan var i skoaffären. Hybris.

Ikväll blir det väldans otippat Gunnarsson. Alltså de är bra de. Sen laddar jag (hm?) för två predikningar imorn, pers och helles. Min gtj-kvot ökar dramatiskt.