primusinterpares

Det är lite knepigt det här med att bo på okänd ort (typ). Jag tycker om att vara ute och gå i naturen, eller slå mig ner i en park och bara avnjuta en dag. Men när man bor på okänd ort så vet man inte var man ska gå, vilket kanske borde vara en anledning till att gå ut och se sig om. Eftersom risken är överhängande att jag går vilse, pga mitt taskiga lokalsinne, så måste jag ha med mig minst en karta ut. Hur kul är det att gå med karta? (jag är en sån där tönt som inte vill gå med karta, för jag ser vilsen ut, däremot frågar jag gärna folk som jag möter på vägen om hjälp.). 
Jag har gått en underbar promenad idag. Natur, djur och massa härliga dofter som bara slår emot en. Gick förbi en okänd kyrka, och även en prästgård -kan man bo på en bättre plats undrade jag då. Bättre blir det inte. Ska väl sägas att jag hade råstuderat kartan innan jag gick så jag visste ungefär hur jag skulle gå, sen gömde jag kartan i bakfickan. Även när jag inte hade en aning om var jag var, så vägrade jag ta upp den brinnande kartan, då gäller det att bara gå på och tillslut, nångång, så bör man se domkyrkotornen. Då blir man glad.