primusinterpares

Vaknade  kl.06.45, behövde inte gå till skolan förrän om en-två timmar. Vaknar kl.10 och inser att min lektion börjar om en kvart. Det tar 15-20 minuter till skolan.. Jag som trodde att allt skolk, försovningar, slarv, "orka bry sig", etc hörde till det förgångna. Vilket tragiskt misslyckande och hemsk erfarenhet..! Jag som tänkte plöja igenom universitetet, nu i vår, utan en enda frånvaroplump. Så gick det med det.
Som "straff" tänker jag gå upp kl.7 imorn och gå på mässan i domkyrkan (om det är någon då och där vill säga). Har inte vart på mässa sen förra året. Nästa "straff" blev att ta fram mina böcker och verkligen plugga. Kollade igenom 1000kiloboken (iaf i sidor-minst)...tungt... Men sen började jag läsa i "konst, kön och blick"-boken istället, den absolut mest dammiga boken i min bokhylla och fantastiskt -den var bra! Det tar emot att erkänna. Det är såå mycket text och jag vill inte tycka att den är bra. Därför gick jag och käkade och sen dess ligger den orörd...inte så smart kanske. Temat på kapitlet är fö "Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer?". Bra feministiska analyser. Inte som du tror. Nu sitter jag här och undviker jag vet inte vad. Tänkte gå ut i vårvädret innan men det tog emot. Tycker inte om när vädret inte speglar ens humör. Men nu kanske...nu är det skymning, så jag kanske borde passa på? Dock, jag kan inte dissa våren för evigt. Jag älskar ju våren, finns inte en bättre årstid, och det vore rent linneaplågeri att undanhålla henne våren.