primusinterpares

Läskigt. Det är rätt ord för natten. Jag trodde man växte ifrån sånt. Men icke. Jag har nog kollat på mobilen varenda timme. Vattenflaskan är slut. Jag skyller på mitt element. Ett element som inte tillåter en att sänka värmen, för det går inte. En säng som knakar, kuddar som inte tillfredställer min nacke. Jag vill möblera om och jag vill måla en fondvägg, just nu skulle jag vilja ha en turkos. Sen skulle jag vilja slänga ut alla möbler, utom mina materialistiskakapitalistiska saker då. Jag skulle vilja hänga upp min hänggungstol. Sen skulle jag vilja ha ett miniväxthus, eftersom jag inte har en balkong. En gosig matta som funkar lika bra att vila på vill jag också ha. Och en tv. Hög musik. Bra belysning. Ljusstakar har jag gott om, men gärna fler. Konst på väggarna. Ett riktigt skönt piano, och en snoffsig pianostol. Gamla trälådor, höga skåp och ett eget kök, med bänkar att baka eget bröd på. Ett köksord med stolar! Tänk att ha ett gammalt diskställ på väggen, i trä (inte så praktiskt dock). Ett gammalt trägolv och stora glasblåsta fönster, eller alternativt funkis. Åh det skulle vara så trevligt. En dag, den dagen. 

Igår skickade jag in till studera.nu. Det är lite sorgligt att jag inte kan sysselsätta mig mer med det, och jag kommer inte att ha någon anledning längre fram att sysselsätta mig med det. Tråkigt. Jag tror inte att jag fattade att jag faktiskt tog ett seriöst, allvarligt och skönt framtidsbeslut, förrän kajsa, genom ett "kul!", öppnade ögonen på mig. Jag, Linnea, har faktiskt bestämt mig, för ett enda alternativ efter 199 andra alternativa alternativ. Bra. 

Jag är glad att jag har fått gå i livets skola innan jag påbörjar en ordentlig högskoleutbildning.
Tiden går sakta. Ack. Men sen när jag räknar, så går tiden snabbt. Öka takten sista kvarten.
Mitt huvud vill gå och  rymma.