Rubriken får inte bestå av enbart blanktecken
Det finns inte en enda cell i min kropp som vill.
Inte en enda. Och hur många celler finns det inte i en kropp?? Folk, ni kan skratta åt min velighet, men nu är det faktiskt inte roligt. Innan har jag viljat så mycket och så olika saker att det har vart svårt att veta vad jag ville mest. Nu trodde jag att jag visste vad jag ville...men tji fick jag. Fyyyy bubblan. Det här är en tragisk dag. Inte i ett tragiskt liv. Men om det kommer många tragiska dagar så lär tragiska kvoten fyllas på.
Jag får helt enkelt bota tragiskheten med stolthet&fördom -och ja, jag är helt och totalt insnöad i den.
(samt skolk. har en skev bild i huvudet av att det är bättre att försvinna än att stanna kvar när tragiskheten infaller).
Har precis haft stumfilms-block. Rolf(lärare) är speciell. Jag tycker om honom. Men däremot tycker jag inte om filmerna vi ser. Filmerna speglar en tid då männen och kvinnorna var allt annat än jämställda. När regissören dessutom fösöker göra filmen komisk så blir det bara äckligt. Kvinnorna får inta "kvinnorollen" till 1000, och det spelas väldigt mycket på klyshor. Förra gången så satt jag och kokade av vrede(fick hålla i mig i bordskanten för att inte gå ut ur rummet i ren avsky), då filmen vi såg påminde väldigt mycket om dagens våldtäkter. Kvinnan i totalt underläge och männen bara leker runt och har noll hjärna. Jag tycker inte inte om stumfilm mao. Fast Chaplin Är bra, och det inger hopp.
Det bästa
a) ronjaskrik med tove b) lektion med erika haha c) Pc d) att ha min egna lya e) återse vissa mnsk.det är intressant.vilka jag blir glad av att träffa.vilka som jag inte blir lika uppåt av.det sura är att ett flertal av de jag blev äkta glad för, kommer jag inte att hinna lära känna ordentligt innan jag slutar.så är det.
/Le
Inte en enda. Och hur många celler finns det inte i en kropp?? Folk, ni kan skratta åt min velighet, men nu är det faktiskt inte roligt. Innan har jag viljat så mycket och så olika saker att det har vart svårt att veta vad jag ville mest. Nu trodde jag att jag visste vad jag ville...men tji fick jag. Fyyyy bubblan. Det här är en tragisk dag. Inte i ett tragiskt liv. Men om det kommer många tragiska dagar så lär tragiska kvoten fyllas på.
Jag får helt enkelt bota tragiskheten med stolthet&fördom -och ja, jag är helt och totalt insnöad i den.
(samt skolk. har en skev bild i huvudet av att det är bättre att försvinna än att stanna kvar när tragiskheten infaller).
Har precis haft stumfilms-block. Rolf(lärare) är speciell. Jag tycker om honom. Men däremot tycker jag inte om filmerna vi ser. Filmerna speglar en tid då männen och kvinnorna var allt annat än jämställda. När regissören dessutom fösöker göra filmen komisk så blir det bara äckligt. Kvinnorna får inta "kvinnorollen" till 1000, och det spelas väldigt mycket på klyshor. Förra gången så satt jag och kokade av vrede(fick hålla i mig i bordskanten för att inte gå ut ur rummet i ren avsky), då filmen vi såg påminde väldigt mycket om dagens våldtäkter. Kvinnan i totalt underläge och männen bara leker runt och har noll hjärna. Jag tycker inte inte om stumfilm mao. Fast Chaplin Är bra, och det inger hopp.
Det bästa
a) ronjaskrik med tove b) lektion med erika haha c) Pc d) att ha min egna lya e) återse vissa mnsk.det är intressant.vilka jag blir glad av att träffa.vilka som jag inte blir lika uppåt av.det sura är att ett flertal av de jag blev äkta glad för, kommer jag inte att hinna lära känna ordentligt innan jag slutar.så är det.
/Le
Kommentarer
Trackback
