Oavsett om man vill det eller inte så knyts det band

Idag tog alltså svenska kyrkans grundkurs slut. Och det var väl på tiden? Som jag har gnällt på denna kurs? Jaaa du. det är inte så enkelt alltid. Oavsett om man vill det eller inte så knyts det band till ett ställe. T o m till vasstena.
Jag kommer att sakna saker och personer. Som Pc -jättemycket! Tomas. Bosses lektioner. Göran -mer speciell och underbar person får man leta länge efter. Han är sin egen. Eller han skulle nog föredra att säga att han är herrens=).hanorsakadeklumpenihalsen. Kommer sakna att dricka glögg tillsammans med b-paviljongen på kvällen. De 95 stegen upp till tornrummet. Tävla med (en tjyvstartande) erika upp till postfacket. Erikaerikaerika jag säger som du skrev på(om) våra positiva adjektivlappar=). Jag kommer sakna möjligheten att säga godnatt till pernilla, eller att bara sitta på hennes stol och se tragiskt komisk ut med massa osammanhängande ord strömmande ut ur munnen...åbarafåvara.varameddig. Jag kommer sakna estetmaja, å bara vi som är esteter inser värdet i att vara estet. kopplingen. Sen kommer jag sakna prinsessan eriks vridna humorblickar, toves spikkommentarer... och konsum!! alla "biträden" där! och möjligtvis mitt rum, men rum är utbytbara. jag kommer inte sakna tycklingerundan och jag kommer inte sakna vasstena och jag kommer inte sakna kursen eller klassen.
Jag kan konstatera att mycket av det jag tyckte, tänkte och skrivit ner från början (dvs augusti/september) stämt väl. Och eftersom jag inte kan uttrycka det bättre idag sååå...
"det är ruskigt skönt att denna kurs bara är ett halvår.jag skulle aldrig stå ut med att gå ett helt år.folk överallt, och ständigt med ett flygvärdinneleende på läpparna.hujeda mig.jag behöver tid själv och jag längtar mig till döds efter en lägenhet.ja du anar inte.sen måste man ju lära känna folk.men vad trodde jag?".
Fast jag skrev också

"annat?vadstena är underbart. Vadstena var underbart så länge jag stavade och uttalade vadstena som vaadsteena. Sen blev det vasstena. med allt som det innebar. men inte hata. 
här kan man verkligen kulturböga...(en helg iaf)...vättern ligger 10 meter utanför/nedanför mitt fönster.jag måste ha världens bästa utsikt, seriöst.(fast det blåste förbenat svinkallt).rummet är skitbra.det är en hall med stora garderober, bra toalett med dusch, och ett stort ljusblått sovrum.man kan sitta i fönsternischen och läsa.men sen hör jag på tok alldeles för mycket från köket.åhja.just det i mitt hus bor 2 operakillar.skitskoj och läskigt och jobbigt(tänk dig att ständigt höra opera och klassiskt musik nästan 24x7).jag har fått lära mig operatekniken och vad som urskiljer en bra och en bättre operasångare.". 
och så rätt jag hade "...egentligen finns det inga snygga killar här. inte på rätt sätt.. ögonen saknar detdär.". musikarna var, är och förblir snobbar...det gick i princip inte några killar i nån annan kurs. Fast på sistonde har musikernas musikaliska förmåga minskat, jag har hört flera falsktoner, hehe.
Hata opera.
Hata delande.
och hata är ett starkt ord. 


Jag har lärt mig mycket om mig själv. sånt är alltid intressant. vissa ska ha mer tack än andra. jag har fått ordentliga varningsexempel, men jag har också fått förebilder. Tack och lov går livet vidare mot nya mål, och jag tänker inte missa målet. jag längtar tills jag blir gammal och känner mig själv som bara en gammal linnea kan göra. då ska jag sitta i min trädgård med knotiga päronträd, precis som jag drömmer om.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0