primusinterpares

CHECK: Då kan jag avskriva höstens influensa för den har jag haft, helt däckad till och från sen i torsdags, och nu i den sena timmen en söndagkväll intalar jag mig att nu får det vara nog. Nu måste jag vara frisk för imorn är det dax för den andra veckan av min praktik. Jag är bland massa små sjuåringar som snorar och hostar. Min skola är väldigt liten, det går inte ens hundra elever på den, och personalen ryms på två händer. En så liten sak är inte min grej riktigt. Men erfarenheter därifrån får jag. Min handledare är matematikutvecklar vilket ger mig extemt mycket matematiktankar. Vi ska även ha ett temaarbete om kropen vilket innebär att jag kommer få undervisa om sexualundervisning light. Fy vad nyttigt och bra! Sen är det en hel annan femma att jag allra helst direkt nu skulle fly iväg utomlands till, låt oss säga, Vietnam och stöta på en annan kultur. Inte vill jag ha praktik alls egentligen - med filosofin le först, dö sen-. Och även om jag inte jublar över praktiken, inte jublar över dimman av uppsats som hänger över en hela tiden, och framtidsdimman, så är det ändå spännande att vara inne i en dimma. Jag måste lita på att det bär. Det samma som livet eller Gud? Idag är tacksägelsedagen så det känns fint att avsluta veckan lite tacksam i tanken, och enormt tacksam och glad över att Kajsa har fått fast jobb. Det är sann glääädje, tjohej!