Tack gode Gud
Jag är så himla dålig på att sträcka ut handen för hjälp och ibland alldeles för bra på det. Tack och lov för föräldrar. Ibland tror man att man har världens bästa sådana men ibland så vet man det. Tack för det. Tack vare föräldrar börjar jag förstå tjusningen i ickevetandet. Jag börjar fatta att det är okej att ha noll koll och inte tycka om det. Det är väl på tiden. Att man inte kan fatta det själv?
Kommentarer
Trackback
