primusinterpares

Jag har verkligen problem. Jag vill för mycket. Jag hatar detta. Och om man inte kan skaka av sig viljan och tankarna så kanske det inte är meningen att man ska skaka av sig dem. Jag är dessvärre inte den som struntar i mina drömmar. Hittills. Tänk om jag mossar till mig och får för mig att tryggheten i jönnet är värt mer än drömmarna. Sa jag att jag hatar detta och önskade att jag hade en enkel rak tydlig väg att gå? 


Jag har hört den underbaraste visan; Karlsson och Helga Andersson. Försök få tag på den du, den är värd det.