primusinterpares

Hej, jag har LOV och mitt LOV stavas film! Film är en ultimat konstform. Var därför på biblioteket och passade på att hyra film för det förnämna priset 10 kronor film och vecka. Där träffade jag en före detta elevs mamma och det mötet gjorde mig så glad! Hon sa snälla saker och jag fick känslan av att hon var helt uppriktig. Varför ska man få veta vissa saker först efter att man har slutat på ett ställe, det är synd. Hon var också där för att hyra film så vi tipsade varann om bra film. Hon sålde in Bagdad café hos mig. En riktig feel good-film sa hon. Sagt och gjort, mina ytterst humoristiska grannar kom hit för feel goodet, men ack. Feel good 1987 och 2012 är väldigt olika saker. Det enda jag kunde tänka på var com hem, för huvudrollsinnehavaren var så ruskigt lik com hem-kvinnan (men 25 år före). Amelie är däremot alltid bra, An american in Paris kan inte vara annat och Ringaren i Notre Dame måste jag se för att slippa undan boken till min bokcirkel. Film är fint!  

Ibland blir jag så himla glad för att jag är så orädd och bara tänker på vad som skulle vara en kul utmaning. Till exempel denna matematikutmaning. Jag tyckte matte både var tråkigt och småsvårt när jag gick i skolan men sen under högskoleutbildningen upptäckte jag att matte är fantastiskt roligt att undervisa i. Det är både ett konkret och ett kreativt ämne. Så nu ska jag ha hand om matematikundervisningen i den grupp som har svårt för matte. Kul! Eller hjälp? Titta vilka krav de ska uppfylla! Och plötsligt översköljs jag av känslan av hur himla ansvarslöst det är att låta mig ta hand om den undervisningen, oavsett om jag är en bra pedagog eller ej, men jag är en pedagog ute på hal is och på mellanstadiet kommer man inte undan med det. Fast det kan ju gå himla bra. Det kommer gå strålande för jag är en bra pedagog men jag ska minsann sitta hela lovet och planera terminen och göra mitt bästbästaste för dessa elever.

Taluppfattning och tals användning: Rationella tal och deras egenskaper. Positionssystemet för tal i decimalform. Det binära talsystemet och talsystem som använts i några kulturer genom historien, till exempel den babyloniska. Tal i bråk- och decimalform och deras användning i vardagliga situationer. Tal i procentform och deras samband med tal i bråk- och decimalform. Centrala metoder för beräkningar med naturliga tal och enkla tal i decimalform vid överslagsräkning, huvudräkning samt vid beräkningar med skriftliga metoder och miniräknare. Metodernas användning i olika situationer. Rimlighetsbedömning vid uppskattningar och beräkningar i vardagliga situationer.

Algebra: Obekanta tal och deras egenskaper samt situationer där det finns behov av att beteckna ett obekant tal med en symbol. Enkla algebraiska uttryck och ekvationer i situationer som är relevanta för eleven. Metoder för enkel ekvationslösning. Hur mönster i talföljder och geometriska mönster kan konstrueras, beskrivas och uttryckas.

Geometri: Grundläggande geometriska objekt däribland polygoner, cirklar, klot, koner, cylindrar, pyramider och rätblock samt deras inbördes relationer. Grundläggande geometriska egenskaper hos dessa objekt. Konstruktion av geometriska objekt. Skala och dess användning i vardagliga situationer. Symmetri i vardagen, i konsten och i naturen samt hur symmetri kan konstrueras. Metoder för hur omkrets och area hos olika tvådimensionella geometriska figurer kan bestämmas och uppskattas. Jämförelse, uppskattning och mätning av längd, area, volym, massa, tid och vinkel med vanliga måttenheter. Mätningar med användning av nutida och äldre metoder.

Sannolikhet och statistik: Sannolikhet, chans och risk grundat på observationer, experiment eller statistiskt material från vardagliga situationer. Jämförelser av sannolikheten vid olika slumpmässiga försök. Enkel kombinatorik i konkreta situationer. Tabeller och diagram för att beskriva resultat från undersökningar. Tolkning av data i tabeller och diagram. Lägesmåtten medelvärde, typvärde och median samt hur de kan användas i statistiska undersökningar. Samband och förändring. Proportionalitet och procent samt deras samband. Grafer för att uttrycka olika typer av proportionella samband vid enkla undersökningar. Koordinatsystem och strategier för gradering av koordinataxlar.

Problemlösning: Strategier för matematisk problemlösning i vardagliga situationer. Matematisk formulering av frågeställningar utifrån vardagliga situationer.


Man kan få huvudvärk för mindre. Och detta är inte ens kunskapskraven, bara det centrala innehållet. Men visst låter det bra att vara bild- och matematiklärare? That's me! And I like it. Yeah!

För ett halvår sen flyttade jag hit. Jag har jobbat nere i Jönköping som ungdomsledare i en församling de senaste åren och när jag flyttade upp hit så valde jag att inte gå med i någon annan församling genast. Istället ville jag ta den här tiden att få lite distans till ”frikyrkohjälte”-rollen som jag är så himla trött på. Och istället förhoppningsvis hitta nya och mer innerliga sätt att leva ut min, från början ganska enkla, tro på Jesus.

I den här ”församlingsfastan” så har jag framförallt upptäckt två saker.

För det första så har jag upptäckt vilket enormt behov jag har av en kristen gemenskap. Jag har verkligen längtat efter människor och relationer som bär mig närmare Jesus när jag inte ens själv vill ditåt. Jag har längtat efter, som Paulus säger, ”att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min.” Efter relationer som kostar mer än de ger. Jag har längtat efter en församling som lever ut budskapet i the Four Tops klassiska hit-låt från 1967 ”Reach out, I’ll be there”. Jag har längtat efter kärlek, tjafs och kyrkfika. Jag har längtat efter församlingen.

För det andra så har jag upptäckt hur stängda era församlingar är. Det finns ny-i-stan träffar, det finns öppna verksamheter och det finns människor som rutinmässigt hälsar mig välkommen när jag går till kyrkan.
Jag har upplevt hur intiativet ligger helt hos mig. Jag får gärna komma, men jag får ingen inbjudan? En objuden gäst med miljoner potentiella fester att crasha.. Faktum är att ingen av mina kristna vänner i den här stan har bett mig följa med till era församlingar!

Ingen (alltså 0%) av er har sagt ”följ med till min kyrka”. ”Välkommen in i gemenskapen”. Varför?

De enda slutsatserna jag kan dra är att antingen så duger jag inte. Ni är så perfekta så att en Pelle hade pajat den så omsorgsfullt målade bilden av Den Lyckade Församlingen. Eller så tror ni inte att jag behöver er. Men det fattar ni väl att jag gör? Eller?!

Vad som än är rätt så skulle det krävas att vi båda förändrar oss för att lösa dödläget. Om vi antar att hypotesen stämmer att jag inte duger så skulle jag ju kunna gå tillbaka till att vara ”frikyrkohjälten” och ni skulle kunna sätta mig på en scen och hylla mig för min vältalighet och mina snygga skjortor som jag såklart alltid skulle bära på söndagarna. Men, åh, vad jag hoppas att slippa det.

Eller så antar vi att det andra stämmer. Och att ni helt enkelt inte tror att jag behöver er. Då krävs det också att vi båda förändras. Jag måste bli bättre på att uttrycka min längtan. Ni, å andra sidan, måste få huvudet ur arslet (man säger så i Hälsingland) och se att er gemenskap är potentiellt livsviktig och värdera den högre än vad ni gör just nu. Och ni måste faktiskt bjuda in. Det ansvaret kan inte ligga på mig.

Jag kan inte tänka mig att jag är den enda i den här staden som längtar efter en kristen gemenskap. Antingen bjuder ni in oss eller så fortsätter vi att längta ihjäl oss efter gemenskap medan ni tror det räcker med att hälsa välkommen i dörren när vi letat oss dit själva.

Jag längtar efter er. Hör av er!

Pelle

----------------------------------------
Förneka aldrig ett brevs kraft.
Förneka aldrig ordets styrka.
Öppna upp den kristna famnen!